Så sant
Har haft ett långt samtal med min älskade 3 åring, det är helt otroligt hur klok hon är och hur mycket hon förstår. Lider för att hon får ta del av en svag människas åsikter. Det började med att hon igår kväll var på strålande humör och pratade i telefon, hon pladdrade på om allt som gör henne glad, det hon älskar; kattungar, höns, hunden och givetvis att hon snart ska bli storasyster. Hon får frågan; vad gör du nu då och hon svarar självklart, men jag är ju hemma och skrattar och givetvis blir hon då direkt nertryckt med svaret: nej, du menar att du är hos mamma och Håkan? Stackars tjej, jag ser hela minen i hennes ansikte förändras, hur kan en vuxen person säga så till en 3 åring?
den här dagen har gått åt till att svara på hennes frågor om vart hon bor, vem hon bor med, vad hon har för adress, nu äntligen känner hon sig trygg igen. Men tänk att man med så lite kan förstöra livet så grymt för en 3 åring. Önskar vissa personer tänkte lite mer på hur man bör bemöta barn istället för att tänka på sina egna känslor i första hand.
